Bakterier i brunnsvatten: vad ditt provsvar betyder

Uppdaterad 9 juli 2026 · 3 mikrobiologiska värden och åtgärderna de leder till

• E. coli påvisad = otjänligt
• Koliforma 50/100 ml anmärkning
• Koliforma 500/100 ml otjänligt
• Mikroorganismer 1 000/ml anmärkning

Ett bakteriesvar känns akut, och det är rätt känsla. Mikrobiologin är den del av provsvaret som kan göra någon i hushållet sjuk, och samtidigt den del där en produkt sällan är svaret. Bakterier tar sig in i en brunn på en fysisk väg, och den vägen går nästan alltid att hitta.

Vad betyder E. coli i provsvaret?

Förekomst av E. coli indikerar påverkan av fekalier från människor eller djur, till exempel via avlopp eller gödsling med naturgödsel. I en brunn kan fyndet också bero på direkt påverkan, som att en mus eller en råtta har fallit ner i vattnet. De flesta E. coli är harmlösa tarmbakterier, men det finns några få sjukdomsframkallande varianter som kan ge allvarlig magsjuka.

Det viktigaste är ändå vad bakterien står för. Finns E. coli i vattnet tyder det på att andra sjukdomsframkallande bakterier, virus och parasiter från avföring också kan finnas där. Bedömningen blir därför kort: påvisas E. coli är vattnet otjänligt, på hälsomässig grund. Riktvärdet för enskilda vattentäkter har anpassats till samma nivå som gäller för större anläggningar, alltså att bakterien inte ska kunna påvisas i 100 ml vatten.

Varför bedöms koliforma bakterier mildare?

Koliforma bakterier är en grupp bakteriearter som förekommer i tarmen hos människor och djur, men många av dem finns också helt naturligt i mark och i ytligt grundvatten. Parametern indikerar i första hand att ytligt vatten påverkar brunnen. Påverkan från avlopp eller naturgödsel kan inte uteslutas, men sambandet med risk för vattenburen smitta är inte lika starkt som vid E. coli.

Därför analyseras de två alltid tillsammans. Hittas koliforma bakterier utan att E. coli påvisas är vattnet troligen inte påverkat av avföring från människor och djur, och då pekar fyndet mot en otäthet i stället: ett lock som inte sluter, en fog som släpper eller mark som lutar mot brunnen i stället för bort från den. Koliforma kan också komma direkt från varmblodiga djur som hamnat i vattnet.

Gränserna är två, båda på hälsomässig grund. Vid 50 koliforma per 100 ml blir vattnet tjänligt med anmärkning, vid 500 per 100 ml otjänligt.

Vad säger antalet odlingsbara mikroorganismer?

Den analysen täcker in alla slags bakterier liksom jäst och mögelsvampar som kan finnas i vatten, och ger en allmän uppfattning om den totala bakteriehalten. Förhöjda värden i en brunn beror ofta på påverkan av ytligt vatten eller på otillräcklig vattenomsättning, alltså att vattnet blir stående för länge. Parametern indikerar sådan förorening från vatten eller jord som normalt inte är av fekalt ursprung, och att mikroorganismer finns i vattnet visar inte på någon akut hälsorisk, även om risken för vattenburen smitta inte helt kan uteslutas.

Riktvärdet är 1 000 per ml vid 22 °C, och där blir vattnet tjänligt med anmärkning. Det verkliga värdet ligger i jämförelsen över tid: siffran rör sig innan de andra två gör det, och den är därför bra att spara från varje prov.

Hur ofta hittar man bakterier i en egen brunn?

Oftare än de flesta räknar med, och skillnaden mellan brunnstyperna är stor. SGU har sammanställt över 54 000 analyser från enskilda brunnar, och andelen prov helt utan påvisad förekomst ser ut så här.

Enskilda brunnar i jord är i praktiken de grävda, och där hamnar 20,0 procent av koliformaproven på 500 per 100 ml eller mer, alltså på otjänlig nivå. För brunnar i berg är motsvarande andel 5,0 procent. SGU beskriver bristande mikrobiologisk kvalitet som ett mycket vanligt problem i enskilda brunnar, och förklarar det med närhet till föroreningskällor och med att brunnarnas övre delar inte är tillräckligt täta. Skillnaderna mellan brunnstyperna tas upp i genomgången av grävd brunn.

Årstiden märks också. E. coli och koliforma bakterier påvisas oftare och i större mängd vid låga grundvattennivåer än vid höga, i synnerhet i grävda brunnar. En förklaring är att infiltrerat avloppsvatten under torrperioder kan ge en strömning mot brunnen som annars inte finns, en annan att skyfall på sommaren för ner bakterier i brunnen.

Vad gör du först när provet visar bakterier?

Bedöms vattnet som tjänligt med anmärkning eller otjänligt på grund av mikrobiologiska föroreningar ska orsaken alltid undersökas. Livsmedelsverkets åtgärdslista är densamma för alla tre parametrarna, och den börjar i brunnen, inte i en produktkatalog.

1. Kontrollera brunnens skick. Locket, fogarna och marken närmast brunnen är de tre ställen du tittar på först. På en grävd brunn är locket avgörande: är det otätt bör det bytas ut, och gärna mot ett med lås.
2. Täta där ytvattnet kommer in. En bergborrad brunn tätas oftast med manschett eller med invändigt plastfoderrör, och båda teknikerna förutsätter att du vet från vilken nivå i brunnen problemet kommer. En manschett kan av praktiska skäl sällan monteras djupare än cirka 30 meter, men håller normalt över 10 år.
3. Leta reda på och avlägsna föroreningskällan. Infiltrationen, gödselplattan och betesmarken är de vanliga kandidaterna. SGU:s tumregel är minst 50 meter mellan brunn och föroreningskälla, med brunnen högre i terrängen än källan.
4. Spola brunnen och ledningarna. Även efter en lyckad tätning kan beläggningar av mikroorganismer, så kallad biofilm, sitta kvar. Spolning av brunnen och av alla ledningar i huset motverkar fortsatt bakterietillväxt, och delar flera hushåll samma brunn spolas även ledningarna mellan husen.
5. Klorera i sista hand. Behöver brunn och ledningssystem kloreras bör det utföras av en yrkeskunnig person.
6. Ta ett nytt prov. Det är analysen efter åtgärden som visar om den tog. Hur du beställer och tar provet står under vattenprov för brunn.

Varför löser inte ett filter problemet?

Ett patronfilter arbetar med storlek och skiljer av partiklar. Mot grumlighet, sand och slam gör det verklig nytta, men det är inte byggt för mikrobiologi. Patroner är dessutom förbrukningsvaror med begränsad livslängd: Livsmedelsverket noterar att ett filter som får sitta kvar någon till några veckor kan bli ohygieniskt på grund av bakterietillväxt i själva filtermaterialet. Ett filterhus är alltså en del du sköter om löpande, inte en del du monterar och glömmer.

Livsmedelsverket är rakt på sak om ordningen: är orsaken att ytligt markvatten rinner in i din brunn är det bättre att börja med att täta brunnen än att rena dricksvattnet. Ett filter som monteras ovanpå en pågående inläckning flyttar inte problemet, det döljer det. Vad mekanisk filtrering däremot är riktigt bra på beskrivs i genomgången av filtertekniker.

När blir UV-ljus aktuellt?

Vid upprepade problem, alltså när brunnen är granskad och tätad, källan borttagen och ledningarna spolade, och provet ändå visar bakterier igen. Kontinuerlig desinfektion av vatten är enligt Livsmedelsverket att betrakta som en sista utväg när det inte finns några andra alternativ, och de metoder som tillämpas vid små dricksvattenanläggningar är främst klorering och UV-ljus.

Blir UV aktuellt ställer tekniken egna krav: vattnet måste vara klart, installation och dimensionering bör utföras av en yrkeskunnig person, och egenkontrollen behöver anpassas till riskerna med tätare provtagning. Förutsättningarna går vi igenom under UV-filter för dricksvatten.

Det här undrar brunnsägare oftast

Vill du se hela provsvaret parameter för parameter finns riktvärdena samlade under egen brunn och brunnsvattenfilter.